uppochner

hej.

Nu har jag vart hemma en månad redan. hur går det för mig?

Det undrar jag också......

 

Ena dagen är allt helt okej. Nästa är jag helt utslagen igen.

kroppen och huvudet tänker fortfarande som mitt gamla jag. Det är bara att köra, att ligga i soffan en hel dag är för loosers. Så jag har väldigt svårt att acceptera att det är just det jag ska, att ligga i soffan en hel dag. Ändå är jag där och tvättar och dammsuger och skurar golv. plockar iordning hemmet. efter det är jag helt slut. 

jag tar min timmas promenad varje dag, oavsett väder. det är viktigt för mig. bröstet smärtar men jag går på ändå. jag skiter i vad kroppen säger, jag vill bara känna svetten drypa, men nej, kroppen svarar inte, sen märker jag att jag saktat in av mig sjäv, kroppen bara gör. men så undrar man, om de är okej att ändå gasa lite på promenanderna fast bröstet hugger? eller gör man sig en otjänst? Motion är ju bra. jag känner att de kan knappast bli värre.

 

ibland längtar jag till jobbet så mycket. att träffa mina kollegor saknar jag mest. mina stammisar. stå och göra snygg latteart och ge superservice. jag älskar de. där känner jag att jag är bra. där gör jag nytta. fast det är också där jag lägger för mycket krut, så jag inte orkar när jag kommer hem.

för jag har lika högt tempo när jag kommer hem till mina tjejer som alltid vill vara med mig. vilken gåva ändå, som man bara tar för givet och nästan tycker är jobbig? Att dom alltid bråkar om att sitta bredvid mig i soffan, sitta bredvid mig vid matbordet, alltid ligga på min sida av sängen, vill hänga med mig vart jag än går eller åker. jag känner mig kvävd. vart jag än är så är det alltid nån som vill eller kräver saker utav mig. det känns så, men de är för att de blir för mycket. 

vissa är så ensamna att dom går sönder, medans jag skriker efter att bara få vara ensam.

 

huvudet värker, magen och magkatarren är dagligen, trycket i bröstet är varje dag.

såååå... på en månad är jag inget bättre, nästan tvärtom.

Men en dag i taget.

 

nått som glädjer mig just nu är att Daniel tvingade på mig en kurs i drejning. Jag har pratat mycket om de, men är för snål. men så bara han bokade, och jag började gråta. Dels av stress för att ens våga gå dit, men samtidigt glad för att jag tvingas gå på något som jag vill, mitt liv går inte i repris, men ibland känns de som att filmen rullar medans jag står på sidan som en reserv som bara väntar på att få hoppa in. vad väntar jag på? jag vill inte ta tiden ifrån barnen så jag väntar på att dom ska bli äldre.... men asså... livet är nu. jag vill gymma, men vill inte försvinna mer ifrån barnen. för de ger mig ångest och vi ses redan lite? men istället gör jag inget för mig själv och vet inte ens vem jag är. som om det är bättre? jag skulle inte ens våga gå till gymmet själv. jag vågar ingenting. allting ger mig skräck och tryck för bröstet. 

vad fan hände med mitt liv? det är nog därför att jobbet gör mig bra, för där är de som om jag går in i en roll. det är inte jag. Jag ringer samtal till folk och löser saker, jag anställer och har intervjuer, jag fixar och donar, men då är jag platschef. när jag klär av mig förklädet är jag en mes. som inte ens kan sätta upp en tavla utan att den blir sne......... jag kan ingenting om någonting,noll i allmänbildning för jag har fucking glömt allting. åh herregud nu kommer tårarna........

 

jag hoppas att de där med keramiken är nått för mig. 

 

ni som läser detta..... detta skriver jag för mig. ibland vill jag låsa bloggen. för det är skönt att skriva. men samtidigt, om ingen ens läser ens tankar, så varför ska dom då ner i skrift. jag vill baka skriva ner vad jag tänker och känner för att ha för mig själv. inget medlidnade. så att ni är med på de, jag vill inte att någon ska tycka att jag sitter och klagar och tycket synd om mig själv. jag har tagit mig hit själv och pushat mig för hårt, jag ska fixa detta själv, för ingen annan kan göra jobbet åt mig. och om texten ibland är fel, så är det för att jag låter bara huvudet och fingrarna gå på automatik, och läser inte ens igenom.

 

ha en fin kväll. jag ska försöka göra mig lite snygg. toning i håret, brun utan sol på kroppen. känner mig som en slusk........