Frida Svensson -

Imorgon är sommarlovet över och hamsterhjulet startar igen. Sommaren har gått så fort! Jag som vart hemma sen början på juni, gått sommarkurs, och har en och en halv vecka kvar av mitt sommarlov. Jag är väldigt glad över mitt beslut om att vara hemma med barnen hela sommaren. Att ta en sommarkurs i hur man utvecklar språk och andraspråk och hur man går tillväga. Det var en halvfarts -kurs på 7,5 högskolepoäng, men den har vart intensiv ändå på nått sätt. Mest för mitt huvudbry. Då en muntlig presentation skulle hållas på zoom i 10 min ca, och ni kan ju gissa vem som blev dragen att börja…. Jo, såklart jag. Att heta Frida Svensson i den språkkursen var exotiskt. Alla hade utländskt påbrå och kunde massa språk. Jag kände mig utanför och kunde inte alls relatera, jag ser inte att jag talar flytande engelska, även om jag både kan läsa, skriva, prata och förstå. Men de är liksom inte på den nivån. Sen skulle den skriftlig tenta in också, som man hade till 15 augusti på sig. Så den har man ju tänkt på varje dag ända tills man skickade in den, för den var svår och annorlunda upplagd mot hur vi gör på förskollärarprogrammet på högskolan väst. Så jag har skrivit lite, många dagar, och lagt få timmar, många dagar istället…. Så den har vart seg. Men hoppas den kommer tillbaka med godkänt resaultat. 🤞🏼

Jag och Sia har ju lite sommarlov kvar då hon ännu inte har skolplikt och är hemma med mig. Hon har inte vart på förskolan på tre månader, herregud, de kommer bli som en ny inskolning för henne 🤪 Sia har växt så mycket denna sommaren, från liten till att vara ett "stort" barn. Underbara lilla 4åring.

Sommaren har vart väldigt bra iallafall. Vi har tagit de mesta som de kommer, precis i min smak.

Daniel är på konferens och barnen sover. Jag har fått lite tid att vara ensam och fått tänka. Det är väldigt sällan jag är just de, ensam. Jag hinner inte uppskatta det jag har. Jag är också väldigt dålig på att se det jag har runt om mig. Jag vet att jag är tacksam, men jag känner det sällan. Förstår ni hur jag menar då? Jag satt här i köket precis och bara kände hur jag ville börja gråta. Jag går runt och aldrig är tillfreds med nått, med ständiga tankar om att "det alltid kan bli bättre". Det kan bli finare hemma, det borde vara renare, jag borde vara en bättre mamma/fru , jag borde träna mer, jag kunde pluggat mer och skrivit mina tentor bättre…. Om dom kommer tillbaka med högsta betyg så är de kul, men man är glad en kort stund sen är det bortglömt. Vad springer jag mot? Vad är målet?

Så, jag är glad för denna ensamma stunden. När man öppnar upp ser de man har. ALLT. Jag har allt. ❤️

Oj va längesen jag skrev av mig såhär. Fingrarna bara kör och jag vet knappt vad jag skrivit eller vad jag ville ha sagt med de. Jag fick ett infall av tacksamhet, de var bara de. Hejdå bloggen.